Nu börjar jag vara ordentligt trött på min mage!Jag skulle vilja skrika "You're fired!!" och anställa en ny...men det är inte möjligt-man måste leva med den magen man blivit given.För mig är det inte det lättaste... Jag har alltid haft en känslig mage men nu har det eskalerat till den punkten att min mage helt dikterar mitt liv! För tre år sedan fick jag veta att jag hade gallstenar-och dom orsakade jätte smärtfulla kramp anfall. Min gallblåsa tillsammans med mina stenar opererades ut och det sades att jag inte mera skulle lida av kramp anfall. Jag hann leva loppan i nästan två år och så fick jag ett till kramp anfall! Jag besökte läkaren och gick på ultraljuds röntgen... Allt såg normalt ut och jag fick aldrig rikit svar på varför jag fick kramp och om och varför dom kommer igen...Jag har fått två anfall till efter det! :(
Det är inte bara kramp anfallen som är problemet...Jag lider av magproblem nästan dagligen. För några år sedan skulle det högsta antagligen ha berott på min kost men inte mera. Mina magproblem uppstår inte av något visst jag äter eller dricker. Det kan slå till när som helst utan orsak. Detta gör att jag blivit nästan besatt av att vara i närheten av en wc. Det första jag gör när jag kommer någonstans (kafé,restaurang,köpcentrum,tågstation) är kollar var närmaste wc är. Om jag är i en situation var det inte finns en wc nära till hands blir jag nästan i panik och då svänger magen sig! Detta har gjort att det finns saker jag inte alls kan göra mera;åka buss (stor orsak varför jag tar bil överallt) åka båt, gå på långa promenader, är nervös när jag flyger (flygvärdinnor med kärror i gångarna hela tiden), bio, middagar,att vara hemma hos någon...egentligen alla situationer där något förhindrar mig från att utan problem kunna gå på wc:n... Och visst har alla mäniskor wc:n hemma hos sig men jag har stress att gå på wc:n hemma hos andra! Det låter ju som om jag skulle vara knäpp men det här är på riktigt min vardag... Men nu börjar jag vara trött på det! Jag ringde till min hälsocentral och försökte få en läkartid...Skall ringa imoron på moronen och försöka igen! :( Om det inte funkkar så går jag privat!!Jag kan inte leva resten av mitt liv på Imodium (fast jag säkert är den som håller deras företag in business)
Jag önskar på en dag/en vecka /en månad då jag kan leva utan att påverkas av min mage...Men som det känns just nu så tror jag att den tiden inte är möjlig!
onsdag 28 januari 2009
onsdag 14 januari 2009
Back to normal
Så var man hemma igen!(eller egentligen redan på söndagen) Resan hem gick bra men var tung!Jag räknade ut att det tog 36 timmar och 45 minuter att resa hem! Tuffast var nog flyget mellan Hong Kong och Frankfurt (12 1/2 h) Rumpan domnade så att det ännu känns!Det känns som om någon skulle ha slagit mig på rumpan med en bobolls majla!Men lite comic relief fick man på flyget-en av flygvärdinnorna var en kinesisk man (alltså en flyfvärd) och när han gick upp och ner för gången med mat/dryckes kärran upprepa han något som jag först trodde att var sagt på kinesiska!Han hade gått förbi ett antal gånger och upprepat sin mantra förrän jag urskiljde orden "Mind arm,mind leg, ming knee!" Han bad alltså passagerarna akta armar, ben och knän när han rusade förbi med kärran! :) Jag som trodde att han upprepade någon kinesisk urålders mantra!
När vi kom till Frankfurt (kl.5 på morgonen) hade jag sovit tre timmar på nästan två dygn och jag var minst sagt mentalt ostabil (fråga bara Niklas-han var offret för mina sinnesutbrott) Nåja-så kommer vi till security checken (efter att ha gått igenom hundrafemtielva sådana så börjar man veta hur man skall bära sig åt...man tar av smyckena,sätter 1 liters minigrip påsen med vätskor i en plastlåda...osv..osv..) och där står en sur tysk kille. Antingen har han inte blivit kramad av sin mamma som liten eller så har hans fru lämnat honom men sur och jävlig var han! Han låtsades int ens att förstå eller prata engelska och när jag ställde en fråga svarade han på tyska!!! I alla andra security checks har det ändå sagt hur man skall bära sig åt (det skiljer sig lite från land till land). Den här tyskjäveln (inte rasist-bara mot honom) och pekar vilt åt olika håll!Så jag sätter minigrip påse och smycken i en plastlåda och väskan på rullbandet. Men då slänger han väskan tillbaka på mig och pekar vilt igen... Vid det här skedet har jag fått en nervous twitch i högra ögat och håller på att välja ut några välvalda ord...några till och med på tyska!Jag frågar igen på engelska att vart jag skall sätta min väska-han svarar på tyska! "I DON'T SPEAK OR UNDERSTAND GERMAN!!!"svarar jag argt! Efter många om och men fattar jag att jag måst sätta min väska i en plastlåda!Men förrän jag får gå igenom frågar han plötsligt (på engelska!!!!!!) "Do you have anything in your pocket?" Det hade jag inte och det sade jag...men han trodde inte och frågade igen!Jag drog ut mina fickor och visade att dom var tomma! "Do you have a belt?" frågar han. (Då ser han att jag inte har det!!!!) Så jag måst dra upp skjortan längre än det skulle behövas för att få gå igenom!!! Tyska jäveln!!! Niklas måste ta av sig sitt bälte och när han kom igenom stod han och satt fast bältet-jag hade jävla wc brott och höll på att få nervöst sammanbrott när han efter att ha satt fast bältet börjar stapla plastlådor i varann. "Det är int ditt jobb!!Det är tyskjävelns jobb!!" skrek ja före jag stormade iväg. Så skulle jag hitta en wc...I alla andra länder har dom wc:n utsatta med några meters avstånd-int på Frankfurt flygfält!!Jag måste gå en halv kilometer förrän jag hittade en!!Efter wc besöket försökte jag bli på bättre humör men det lyckades inte riktigt helhjärtat. Men alla som känner mig vet att jag blir mentalt instabil när jag inte fått sova och stackars Niklas var fast med mig 5 timmar på flygfältet... Äntligen kom vi sen hem och fick packa upp och gå i duschen. Jag somande sju på söndag kväll och vaknade kl 10.15 nästa morgon! Nu är man tillbaka i vardagen och jag har inte så farlig jetlag-förrän den sen slår mig och då blir jag så trött att ögonen rullar i huvve. Och jag vaknar mellan 6 och 7 varje morgon.... ok så jag har jetlag ;)
När vi kom till Frankfurt (kl.5 på morgonen) hade jag sovit tre timmar på nästan två dygn och jag var minst sagt mentalt ostabil (fråga bara Niklas-han var offret för mina sinnesutbrott) Nåja-så kommer vi till security checken (efter att ha gått igenom hundrafemtielva sådana så börjar man veta hur man skall bära sig åt...man tar av smyckena,sätter 1 liters minigrip påsen med vätskor i en plastlåda...osv..osv..) och där står en sur tysk kille. Antingen har han inte blivit kramad av sin mamma som liten eller så har hans fru lämnat honom men sur och jävlig var han! Han låtsades int ens att förstå eller prata engelska och när jag ställde en fråga svarade han på tyska!!! I alla andra security checks har det ändå sagt hur man skall bära sig åt (det skiljer sig lite från land till land). Den här tyskjäveln (inte rasist-bara mot honom) och pekar vilt åt olika håll!Så jag sätter minigrip påse och smycken i en plastlåda och väskan på rullbandet. Men då slänger han väskan tillbaka på mig och pekar vilt igen... Vid det här skedet har jag fått en nervous twitch i högra ögat och håller på att välja ut några välvalda ord...några till och med på tyska!Jag frågar igen på engelska att vart jag skall sätta min väska-han svarar på tyska! "I DON'T SPEAK OR UNDERSTAND GERMAN!!!"svarar jag argt! Efter många om och men fattar jag att jag måst sätta min väska i en plastlåda!Men förrän jag får gå igenom frågar han plötsligt (på engelska!!!!!!) "Do you have anything in your pocket?" Det hade jag inte och det sade jag...men han trodde inte och frågade igen!Jag drog ut mina fickor och visade att dom var tomma! "Do you have a belt?" frågar han. (Då ser han att jag inte har det!!!!) Så jag måst dra upp skjortan längre än det skulle behövas för att få gå igenom!!! Tyska jäveln!!! Niklas måste ta av sig sitt bälte och när han kom igenom stod han och satt fast bältet-jag hade jävla wc brott och höll på att få nervöst sammanbrott när han efter att ha satt fast bältet börjar stapla plastlådor i varann. "Det är int ditt jobb!!Det är tyskjävelns jobb!!" skrek ja före jag stormade iväg. Så skulle jag hitta en wc...I alla andra länder har dom wc:n utsatta med några meters avstånd-int på Frankfurt flygfält!!Jag måste gå en halv kilometer förrän jag hittade en!!Efter wc besöket försökte jag bli på bättre humör men det lyckades inte riktigt helhjärtat. Men alla som känner mig vet att jag blir mentalt instabil när jag inte fått sova och stackars Niklas var fast med mig 5 timmar på flygfältet... Äntligen kom vi sen hem och fick packa upp och gå i duschen. Jag somande sju på söndag kväll och vaknade kl 10.15 nästa morgon! Nu är man tillbaka i vardagen och jag har inte så farlig jetlag-förrän den sen slår mig och då blir jag så trött att ögonen rullar i huvve. Och jag vaknar mellan 6 och 7 varje morgon.... ok så jag har jetlag ;)
fredag 9 januari 2009
Everything good must come to an end....
Så gick tre veckor...helt ofattbart att tiden gått så fort...men man vet att varje semester måste ta slut nångång. Men jag är inte färdig!Jag vill inte åka hem ännu!Jag har inte bara varit på semester-jag har hälsat på min pappa och bott hos honom.Och jag skulle inte vilja åka iväg och lämna honom ensam här...För tre veckor har jag bott "hemma" igen och nu när den tiden tar slut märker jag hur mycket jag saknar att bo med pappa. Skillnaden nu är förståss att jag har Niklas med! :) Men ändå... med tungt hjärta måste jag snart börja packa min kappsäck!
För att försöka vara lite positivare så har det varit tre underbara veckor! :) Jag har hunnit sola och simma!Och vi har hunnit se mycket av Tasmanien!Jag har åkt motorcyckel (kanske mindre än pappa och Niklas skulle ha velat) och den vägen upplevt landskapet på ett helt annat sätt än från en bil! Vi har ätit god (och för mycket!!) mat och druckit goda viner!
Men som sagt så måste varje semester ta slut nångång...Nu måste man tillbaka till vardagen-hela livet kan inte vara en semester...då förstår man kanske inte att uppskatta den!
Tasmanien är ett underbart ställe!Människorna är trevliga och livet är skönt!Stället och livsstilen påminner mig massor om Sydafrika...som jag sa till pappa igår så är det som Sydafrika men nästan lite bättre för att här är så säkert! Australienare (eller åtminstonen Tasmaner) är jätte ärliga människor och kriminaliteten är ganska liten..Jag skulle bra kunna tänka mig att bo här ett par år!Why not?Får se var framtiden bringar med sig! :)
Imorgon på morgonen börjar den långa resan hemåt!Men snabbt går det nog om man jämför med hur lång tid resan skulle ha tagit för bara 200 år sedan!Då åkte man båt och det tog över 4 månader!Så jag skall nog inte klaga om 36 timmar! :)
För att försöka vara lite positivare så har det varit tre underbara veckor! :) Jag har hunnit sola och simma!Och vi har hunnit se mycket av Tasmanien!Jag har åkt motorcyckel (kanske mindre än pappa och Niklas skulle ha velat) och den vägen upplevt landskapet på ett helt annat sätt än från en bil! Vi har ätit god (och för mycket!!) mat och druckit goda viner!
Men som sagt så måste varje semester ta slut nångång...Nu måste man tillbaka till vardagen-hela livet kan inte vara en semester...då förstår man kanske inte att uppskatta den!
Tasmanien är ett underbart ställe!Människorna är trevliga och livet är skönt!Stället och livsstilen påminner mig massor om Sydafrika...som jag sa till pappa igår så är det som Sydafrika men nästan lite bättre för att här är så säkert! Australienare (eller åtminstonen Tasmaner) är jätte ärliga människor och kriminaliteten är ganska liten..Jag skulle bra kunna tänka mig att bo här ett par år!Why not?Får se var framtiden bringar med sig! :)
Imorgon på morgonen börjar den långa resan hemåt!Men snabbt går det nog om man jämför med hur lång tid resan skulle ha tagit för bara 200 år sedan!Då åkte man båt och det tog över 4 månader!Så jag skall nog inte klaga om 36 timmar! :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)